Visdom.

Advertisements
Posted in Livsåskådning | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Nu börjar MITT liv!!

Det är en enastående livsresa och läkningsprocess som jag har fått uppleva och fortsätter att uppleva. Min läkningsprocess är ännu inte över, men jag har kommit väldigt långt på min resa.

Nästa vecka ska jag få träffa en grupp Anhörigsamordnare och berätta om min ena föreläsning, den som handlar om Autism hos flickor. Jag brinner för att sprida kunskap om vilka tecken det finns på autism hos flickor eftersom kunskapen är otroligt låg i vårt samhälle. Jag vill dela mina upplevelser i min roll som anhörig, som mamma. Min kamp! Min kamp för att bli trodd och få hjälp åt min dotter. Hur behandlade min familj/släkt oss, hur bemötte dagis/skolpersonalen min dotter och mig? På tisdag får jag berätta detta!! Berätta om vår resa. Kampen för att få en diagnos och därmed få hjälp. Hur ser vardagen ut idag? Jo, underbart!! Min dotter har gjort makalösa framsteg och är älskad av mina vänner. De är alla djupt imponerade av henne. Jag med! Min dotter är min största förebild! Det är en ära att få vara hennes mamma och få sprida uppmuntran till alla familjer som befinner sig i det mörka djupet av vanmakt. Vi var också där. Men med rätt stödinsatser har dottern blommat ut och har en bra livskvalité.

Mina andra två föreläsningar handlar om Min uppväxt inom en sekt. Vad är en sekt? Det vet inte ens de som är i en sekt! Har du någonsin hört en vän eller familjemedlem säga glatt : ” Jag har gått med i en sekt! En underbar sekt! Du måste följa med till ett möte någon gång!”. I min föreläsning kommer jag berätta om min barndom, mitt uppbrott från sekten, livet efteråt, och jag berättar även vilka frågor man ska ställa sig när man blir engagerad i en ny rörelse, politisk eller religiös.

Min tredje föreläsning handlar om mina erfarenheter av att bli utsatt för våldtäkter och sexuella övergrepp av min styvfar, en återfallsförbrytare, en sadistisk pedofil. Jag berättar om min läkningsprocess och hur jag blivit läkt från Komplex PTSD tack vare EMDR terapin. Även kallad Ögonrörelseterapi på svenska.

Föreläsningarna kan bokas på sabina@attvaraanhorig.se

Ny hemsida med alla föreläsningarna är klar inom kort och då lägger jag upp den informationen här på bloggen också.

Posted in EMDR /Ögonrörelseterapi, Föreläsningar, Incest, Sekten | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Livsåskådning.

Jag har funnit en livsåskådning som för mig personligen ger mig vettiga förklaringar på livet och de utmaningar jag har mött i livet. De människor som sårat mig djupt, familjemedlemmar, känner jag är en gåva på så vis att jag lär mig mina två livsläxor nämligen att förlåta och sätta gränser.

Posted in Livsåskådning | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Behandla våldtäktsmannen respektfullt?

Posted in Incest, Sekten | Tagged , , , , , | Leave a comment

Redigeringsarbetet

Det mödosamma arbetet med redigering och korrekturläsning väcker känslor inom mig. I natt drömde jag att min styvfar och jag skrek på varandra. Han gastade att INGEN kommer tro på mig och min bok!! INGEN!!! Jag blev så jävla förbannad och skrek tillbaks att jag visst då kommer bli trodd och att han inte kan stoppa mig!! Pedofilen kan inte hindra mig från att publicera min självbiografi. Sista scenen i drömmen skrek jag ilsket och hest av hämndbegär att jag skulle förgöra honom och krossa hans karriär.

Jag steg upp lite omtumlad. Ville inte börja med att sätta mig vid köksbordet och redigera texten. Men då spelades De slaviska danserna av Dvorak upp i mitt inre. Envist! Varje gång jag hör Dvoraks musik så vet jag att det är min älskade farfar som hejjar på mig från Andra sidan. T o m 30 år efter hans död stöttar han mig. Musiken vägrade sluta att spelas inom mig så jag hade inget annat val än att lyssna på farfar.

Ångesten och det inre motståndet var som bortblåst när jag väl satt vid köksbordet och började korrekturläsa. Musiken strömmar ut i hela lägenheten. Tack gode gud för Youtube!

Tack Dvorak! TACK ÄLSKADE FARFAR!

Posted in Boken, Incest | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Monstret – min hetsätningsstörning.

I måndags pratade jag och min psykolog även om min hetsätning utöver drömmen.

Varför är jag så otroligt destruktiv när det gäller min egen hälsa? Varför är det så att jag medvetet saboterar för mig själv när jag lyckats gå ner i vikt och börjar känna livsglädje?

Orsaken är mångfacetterad naturligtvis men det finns tre tydliga anledningar:

1: Jag är inte min kropp. Än idag känner jag en splittring mellan mitt jag (min själ) och kroppen. Detta är mycket vanligt vid den typ av sexterror jag blev utsatt för under min barndom. Ja, även vid EN våldtäkt kan fenomenet inträffa att offret separerar sig från kroppen för att överleva själva övergreppet.

2: Min styvfar pedofilen avskydde att se mig glad de få stunder jag visade glädje därhemma. Han blev desto mer aggressiv mot mig då. Alltså förknippas god hälsa och glädje med fara för mig.

3: Sekten var aldrig nöjd med mina insatser. I deras ögon kunde jag prestera mer. Min dröm som liten var att bli pianist. I en annan familj hade jag kanske fått ta pianolektioner och med största sannolikhet varit pianist idag. Den passion och sorg jag känner för pianot är obeskrivbar. I dagsläget klarar jag knappt av att lyssna på de klassiska mästarnas pianokonserter. Musiken påminner mig om en bestulen dröm. Min vardag bestod av skola, sex möten i Rikets sal samt hemma hos en broder /syster uppdelat på tre dagar per vecka, plus att knacka dörr hos främlingar vilket jag kände en enorm ångest inför. Utöver det så bestod min vardag av att hjälpa till med hushållssysslorna samt städa trappor och kontorslokaler och just det ja, bli våldtagen på regelbunden basis. Som flicka hade jag ingen talan. Mina behov och önskemål var inte önskvärda. Jag fick inte sjunga i skolkören trots mitt brinnande intresse för musik och sång – för som JV ( Jehovas vittne) får man inte sjunga julsånger.

Så allt det som hade kunnat skänka mig glädje under min barndom var förbjudet. Istället var det ett tungt ok med krav på mina axlar. Jag kände mig som livegen. Som ett hjon. En dag vågade jag beklaga mig men fick ett skarpt svar från min mamma att om min styvfar hörde mig klaga så skulle han aldrig komma till ”Sanningen”. Det lustiga var dock att vi befann oss i bilen och det var pedofilen som körde oss till Rikets sal, och mitt klagomål undgick inte hans öron. Hans belåtna hånleende sade allt. Hans lycka var min mardröm. Så långe jag var förtryckt på alla plan och mamma inte tog notis om mina behov kunde han lugnt fortsätta våldta mig.

Idag kan jag känna glädje! Ja rent av livsglädje! Men det varar bara i några stunder. Glädjen är närvarande när jag umgås med mina nära och kära. Laddar energi gör jag när jag är ensam och får bara vara.

Men sedan kommer de mörka depressiva känslorna. Ingen utomstående ser detta bakom mitt glada leende. Depressionen. I sådant tillstånd är det svårt att inte hetsäta. Känslorna upplever jag som mig övermäktiga och då blir maten en tillflykt. Äta normalt har jag aldrig gjort. Som liten sade mamma att jag åt som en häst. Snabbt och mycket.

Maten blev min ”vän” och idag min ”fiende”.

Jag upplever hetsätningsstörningen som ett Monster. Litar inte på mig själv och min förmåga att sluta hetsäta. Det är ju ändå när allt kommer omkring ett destruktivt matbeteende jag haft i nära 40 år.

Min psykolog sade att jag behöver en akutstrategi när ångesten kommer över mig. Första strategin är att skriva av mig, som här på bloggen. Skrivandet är en ren själslig terapiform.

Mitt mål är att ta mig igenom min sorgeprocess och lära mig uppskatta min kropp och därmed sluta med hetsätningen.

Ska jag verkligen göra lilla flickan mer illa efter allt vad hon har fått utstå? Undrade psykologen.

Posted in BED - Hetsätningsstörning, Incest, Sekten, sorg | Tagged , , , , | Leave a comment

Drömmen.

Häromnatten drömde jag en otroligt symbolisk dröm. En sådan där dröm som etsar sig fast i ens minne.

Drömmen började med att min biologiska pappa begick självmord. Han kände inte att han dög inför sin egen pappa.

I verkligheten var det också på det viset. Min pappa var det svarta fåret av syskonen. Han kände sig aldrig godkänd av sin pappa. Familjen var troende Jehovas vittnen. Man kan säga att min pappa indirekt begick självmord. Han valde en destruktiv livskurs och blev spelberoende. Tappade fotfästet i tillvaron. Betalade inte sina spelskulder i tid och fick betala med sitt liv som insats istället. Mordet präglar mig fortfarande.  Han var utesluten vid tidpunkten för mordet.

I drömmen går jag och mamma till min farfar och berättar att pappa har begått självmord. Gubben visar inga tecken på bestörtning. Jag nämner att pappa blev världsetta i boxning bara för att få beröm av sin egen far. Jag undrar om farfar kände till detta. Gubben skakar på huvudet och säger : ”Även om jag hade vetat om det, så hade det inte spelat någon roll. Jag bryr mig inte!”.

Förfärade av gubbens kyla går mamma och jag därifrån. Kort därefter begår farfar självmord.

I nästa scen befinner vi oss på motorvägen. Flera filer. Vägar ovan och under. Jag tycker det är lite märkligt att vi går bredvid varandra även om det är någon meters avstånd mellan oss. Förbluffad över att hon ändå går vid min sida. Och att hon också visade känslor angående min farfars uppträdande. Vi står en bit ifrån varandra. Jag är borta i mina sorgsna tankar och hinner inte reagera i tid när jag ser mamma luta sig lite väl långt över räcket. I samma sekund som jag inser vad som kommer ske hoppar mamma ner på motorvägen under oss.

Jag skriker och rusar  till kroppen därnere på den iskalla våta asfalten. Total chock och sorg. Jag tittar på mamma där hon ligger orörlig. Smärtan biter tag i mitt hjärta och jag vrålar ett skrik av den mest smärtsamma avgrundsdjupa sorg man kan tänka sig. Mamma är död.

I nästa scen befinner vi oss på ett sjukhus. Jag får tag i en läkare. Det verkar som mamma lever. Jag frågar läkaren om min mammas tillstånd. Men läkaren tror att jag pratar om hans egen mamma. Jag avbryter honom och säger : ”Nej, jag menade inte din mamma utan min. Men visst , jag kan absolut fråga dig hur din mamma mår! Hur mår din kära mamma?”. Läkaren svarar att hans mamma har lite krämpor men annars är allt bra. Då frågar jag hur min mamma mår och får till svar att hon är död.

Mina syskon och jag sitter vid ett avlångt bord i vår barndomslägenhet där pedofilen våldtog mig under min barndom.

Syskonen sitter tillsammans i ena änden och jag ensam i den andra. Mamma har skrivit ett brev där hon berättar omständigheterna kring sin död. Hon nämner inte min närvaro vid självmordet. Jag förstår att hon vill skydda mig för om syskonen får reda på att jag var på platsen skulle de anklaga mig för att ha knuffat vår mamma nerför bron. Men trots den omtanken känner jag mig kluven. Jag hade önskat att mamma hade varit ärlig så att jag skulle ha kunnat berätta för mina syskon om mina känslor av chock, smärta och sorg. Vad jag såg, kände och upplevde. Men inget kan jag säga för annars avslöjar jag mammas lögn. Så därför sitter syskonen och sörjer tillsammans totalt omedvetna om min avgrundsdjupa sorg.

Och där slutar drömmen.

Igår träffade jag min psykolog och jag berättade om drömmen. Hon frågade mig vad jag kände för känslor i de olika scenerna. Min pappas död gjorde mig förkrossad. Jag var arg på min farfars avsaknad av empati.

När det gäller min mamma så kände jag förvåning över att vi gick bredvid varandra trots avståndet oss emellan. Förvånad över den enorma sorg som vällde fram när hon begick självmord. Drömmen visar vilken sorg jag känner av att ha förlorat min mamma, en mamma. Jag är föräldralös.

Situationen med läkaren kändes ju helt absurd. Här kommer jag rusandes in på akuten och han tror att jag undrar hur hans mamma mår. Denna scen återspeglar hur jag alltid har offrat mig själv för andra, hur andras behov alltid har fått gå före mina egna. Alltid!! Sekten lärde mig redan som liten att vad jag behövde för att må bra var av ringa betydelse. Allt som gällde var Organisationen och det innebar total kontroll över min tid, mina känslor, mina tankar, min energi – inte ens på min älskade bonusfarfars begravning fick jag vara i fred med min sorg. Sektens svar på min depression och sorg var : ”Ut och predika!! Ligg inte där och gråt ! Du som är en sådan ung flicka ska väl inte sörja en sådan där gammal gubbe! Upp med dig!! Se så, ut och knacka dörr nu!”.

Depression existerade inte. På sin höjd att jag fick säga att jag var nedstämd fastän jag i verkligheten var självmordsbenägen.

Sista scenen med mina syskon visar det stora avstånd mellan oss och hur de har köpt min mammas lögner tyvärr. Jag blir inte trodd. De är inte intresserade av att få veta hur saker egentligen ligger till.

Sorg. Bottenlös tung sorg. Depression.

Nästa måndag ska jag bearbeta en situation med EMDR. Det gäller min mamma och syster. Hur vidriga de var mot mig och min dotter. När jag som mest behövde stöd och kärlek vände de mig ryggen med anklagelser.

Mammas hat mot mig vet inga gränser. Jag får inte träffa min mormor som är dement. Om mormor hinner dö innan jag lyckas få säga farväl till henne vet jag inte om jag någonsin kommer kunna förlåta henne. Mormor är också Jehovas vittne som mamma.

 

 

Posted in EMDR /Ögonrörelseterapi, Sekten, sorg | Tagged , , , , , , , , , , , , | Leave a comment