Vara sann mot sig själv.

Idag kom jag inte iväg till terapin pga migrän, utmattning och rejäl ångest. Sov knappt något föregående natt. Yrseln var såpass påtaglig att jag inte klarade av att cykla. Ångesten gjorde mig handlingsförlamad. Ilskan och frustrationen växte inom mig och jag började tröstäta chips vilket bara fick mig att känna mig ännu mer misslyckad. Sorgen och smärtan vill slita itu mitt hjärta medan jag febrilt försöker dämpa intensiteten i mina känslor. Jag orkar inte längre visa ”hänsyn” till bonusfamiljen på bekostnad att jag själv går under. Det är inte ok att offra mitt välbefinnande medan alla lever vidare med sina liv, vissa på andra sidan jordklotet.

För några dagar sedan bröt jag ihop och kroppen bokstavligen skakade under mitt gråtanfall. Särbon försökte trösta mig men jag var otröstlig. Smärtan var mardrömslik.

De familjemedlemmar som svikit mig lever alla loppan. Jag är bortglömd, utnyttjad och bortslängd som en gammal disktrasa. Nu är det min tur att ta tillbaka makten över mitt liv. VIsst är det läkande att kunna förlåta men innan dess måste ilskan, besvikelsen och sorgen ut. Sedan kan man förlåta.

Jag har valet att själv bestämma över mitt liv, välja tacksamhet, se glädjen i mitt liv, dansa Zumba för att lindra depressionen men jag kommer aldrig bli själsligen läkt om jag inte är sann mot mig själv och tillåter mig berätta om familjens svek.

 

Advertisements
This entry was posted in BED - Hetsätningsstörning, Bonusfamiljen, sorg and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s