I natt drömde jag om min styvfar men det var ingen mardröm.

Godmorgon!

Jag vaknar med ett ryck och har en stark känsla av att ha pratat med min styvfar. Tittar mig omkring. Det var en dröm: “Vi träffades på en av Möllevångens alla pubar. Vi träffades som jämlika, dvs som två vuxna. Inget offer, ingen förövare. Ingen rädsla och ingen önskan att våldta. Jag frågade min styvfar om boken han skrivit med titeln “Stulna barn” om den handlar om hans två barn, mina yngsta syskon som han efter avtjänat fängelsestraff blev förbjuden att träffa för att skydda dem från att utsättas för incest. Han svarade kort: “Ja, boken handlar b l a om det.”  Det uppstod en kort stund av tystnad precis som vi funderade på var sitt håll, sedan berättade jag om min bok som ska publiceras nästa år, jag var både ärlig och detaljrik i min beskrivning av boken. Min styvfar tittade på mig och sade att han förstod att jag en dag skulle skriva en sådan bok. Han protesterade inte mot att jag går ut i världen och berättar sanningen. Inga hot. Bara en nick som en bekräftelse på att vi båda är vuxna individer med olika livsuppgifter. Sedan ett odramatiskt farväl. Monstret går ut ur lokalen och kvar står jag och fattar knappt vad som just inträffat. Pubägaren kommer fram till mig och visar mig sitt stöd.  Jag blir omsluten av andra gäster inne på krogen, främst unga vuxna som beundrar mitt mod och hyllar mitt bokprojekt. Inga verbala attacker på min styvfar utan fokus ligger på min kommande bok. Jag känner mig stark, orädd, vuxen och fri! Kan knappt fatta att jag har skakat hand med pedofilen och berättat om min bok med en lugn och stabil röst. Men det gjorde jag. ”

Vilken dröm!!! Jag känner mig trygg och lugn i förvissning om att allt kommer gå bra när min bok utges nästa år.

Ha en fin dag!

Kram

Sabina

Advertisements
Posted in Andlig och inre läkning, Inre och andlig läkning, Tro och tillit, Visualisering | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Nu är det inte långt kvar tills jag är befriad från diagnosen PTSD.

Hejsan!

Förra måndagen gick det väldigt bra med Ögonrörelseterapin. Jag valde mellan tre minnen som har varit väldigt traumatiserande under alla dessa år och därmed också påverkat mig såpass att det är ett handikapp som begränsar mig i vardagen. De tre övergreppen jag valde mellan var den första våldtäkten där grannarna valde att inte ingripa, hallen där Monstret bar iväg mig skrattandes till sovrummet och våldtäkten under det pågående telefonsamtalet. Jag valde den sistnämnda scenen. Än i dag har jag väldigt svårt med att ringa samtal och ännu värre är det med att svara i telefonen när någon ringer. Det händer sällan kan jag erkänna. Jag fick uppskatta ångesten på en skala från 0-10 hur jag upplevde intensiteten av obehag när telefonen ringer.”En stark tia!!” svarade jag. Sedan fick jag koncentrera mig på det minnet och känna hur det kändes i kroppen medan jag följde pennans pendlande från höger till vänster och tillbaka. Halsen och överkroppen spände sig. Tårarna började titta fram och jag fick svårt att andas. Vi gjorde en paus. Sedan upprepades övningen ett antal gånger där jag fick uppskatta skalan av ångesten. Även om jag inte kände en stark ångest så var minnet väldigt obehagligt. Med tiden upplevde jag inte det lika jobbigt. Jag fick fokusera på nuet. Och sessionen avslutades med mitt inre rum och medan jag följde pennans pendling såg jag framför mig alpernas bergstoppar, de gröna dalarna, kände den friska höstluften, såg mig själv sitta på en veranda med en filt om benen och hörde kornas bjällror. Jag njöt!! Det blev en fin avslutning på dagens EMDR session och jag log för mig själv när jag lämnade kliniken. Kände att nu är det jag som har kontrollen över pedofilen.

Igår träffade jag min psykolog igen. Vi gjorde inga EMDR övningar eftersom jag behövde få prata istället. Det visade sig till min glada överraskning att jag har allt färre tecken på PTSD. Jag undrade om det beror på att jag nu bor ensam och inte utsätts för lika många triggers som när jag bodde i storbarnsfamiljen. Då var det ett rent helvete jag genomled dygnet runt med intensiv skräck, som varken sambon eller barnen var medvetna om. Jag gick in i mina uppoffrande roller som mamma och sambo. Detta är en förmåga jag har från barndomen förklarade min psykolog för mig. Om man har PTSD är man otroligt bra på att stänga av sina innersta känslor och behov och dissociera sig. Vilket jag gjorde dagligen på den tiden. Mina behov kom i sist hand. Förmågan till att nästintill utplåna sig själv för att finnas till för andra. Den perioden var lika traumatisk som min barndom. Vi pratade igår om de åren och min underbara psykolog mindes hur jag mådde på den tiden. Ångesten var extrem då. All stress försämrade min hälsa drastiskt på flera olika plan. Idag har jag ett helt annat inre lugn. Har inga mardrömmar. Känner livsglädje. Börjat umgås med goda vänner och känner mig älskad och uppskattad. Min psykolog tror inte att mina otroliga framsteg endast beror på att att själva boendeformen har förändrats utan också på att stressnivån i min vardag har sjunkit och att jag har kommit en bra bit på min läkningsprocess. Det beror alltså inte bara på att jag är ensamstående utan jag verkligen på riktigt har läkts från flera trauman. Jag var lite skeptisk och sade att jag inte lyssnar på klassisk musik i mina hörlurar när jag ska sova för det har på bråkdelen av en sekund alltid triggat igång en djävulsk ångest och skräck. Då fick jag svaret att jag behöver ju inte höra på klassisk musik i hörlurar på kvällen. Det är sant. Men samtidigt vill jag nog ändå testa att göra det ikväll bara för att se vilken reaktion det eventuellt kan trigga igång. Om jag inte blir rädd har jag verkligen kommit långt. Medvetet väljer jag bort musik som jag förknippar med tonårstiden. Och det är väl ok antar jag. Jag ska inte se det som ett nederlag utan att jag har utvecklats och har en annan musiksmak idag. Deva premal är rena healingen för mig. Jag vet att min morgonmeditation till deras musik och mantran är den bästa starten för mig. Mindfulness och meditation och bön hjälper mig. Under bönen visualiserar jag mig själv som en framgångsrik författare och föreläsare. Änglarna har verkligen läkt mig! Min tillit till deras kärlek och stöd gör mig levande. Dessutom går det väldigt bra med min bok som jag håller på att skriva som handlar om min läkningsprocess. I februari nästa år ska jag få träffa en författare och föreläsare och dennes fru. De brinner för att hjälpa utsatta barn. Ska bli riktigt roligt att få möta dem. Jag har nu ett bokförlag och boken kommer ges ut 2018. Det blir MITT ÅR!!! Nu är det min tid att glänsa och må bra.

Trots alla dessa glädjande framsteg upplever jag ändå en ångest när det gäller vardagliga göromål och tror fortfarande att det inte beror på PTSD utan på NPF. Kanske jag kommer ta tag i det framöver och få en AST-utredning. Det låter mer troligt för mig att mina svårigheter idag beror mer på en autismdiagnos än PTSD. För varför har jag dessa “problem” när jag nu mår bra? Om jag blir utredd och får en diagnos kan jag i alla fall berätta för omgivningen varför jag är som jag är och inte längre behöva känna ett tvång att jag måste förändras och bli duktigare. Istället kan jag visa mig själv omtanke och lära mig hushålla med min energi. Det kan jag i och för sig redan nu göra utan att jag har en autism diagnos på pappret.

Hur som helst så mår jag väldigt bra och lägger fokus på min bok och min passion med andlig vägledning. I helgen var jag och min älskade bror Ted på en jul-rawfood-buffé och träffade underbara människor. Detta härliga gäng av kreativa, konstnärliga, musikaliska och andliga kvinnor har blivit som min storfamilj. En själsfamilj. Vi har himla roligt ihop och samtalen är alltid intressanta. Jag fick två förfrågningar om änglakortläggningar som jag ser fram emot att få göra. Min tacksamhet är stor.

Ha en strålande dag!

Kram

Sabina

Posted in Andlig och inre läkning, Attraktionslagen, Autismspektrumtillstånd, Änglarna hjälper, Ögonrörelseterapi, Bön., Det inre trygga rummet., Dissociation, Incest, Inre och andlig läkning, Musikterapi, NPF, Personlig, andlig och medial utveckling., Posttraumatisk stress syndrom, PTSD, Tro och tillit, Vardagen, Vänskap och tacksamhet, Visualisering | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Två fina dagar trots utmattning.

Godmorgon!

De senaste två dagarna har jag verkligen njutit av min vardag, känt en enorm tacksamhet över att ha ett sådant ombonat och fint hem som jag har, spelat mycket Deva Premal och sjungit och nynnat med i deras mantran. Varit väldigt närvarande i nuet. Skrattat åt mina busiga katters upptåg. Känt den intensiva kärleken till min dotter och familj och vänner. Tack och lov att det finns sådana dagar! Då och då klingar lyckoruset av och det förflutna gör sig påmint eftersom jag inte kan låta bli att följa med i massmedias # MeToo rapporteringar. Jag borde sluta läsa Aftonbladet och Expressen. Har dock slutat läsa The Mirror , vilket i sig är ett framsteg. Häromkvällen blev jag så upprörd över alla grymheter både människor och djur utsätts för. Det triggade igång PTSD:n naturligtvis. Det är oftast om kvällarna när jag är som mest rastlös och inte klarar av att bara fokusera på ett enda tv-program eller en film utan att samtidigt lusläsa media på nätet. Även FB. Detta är en stor stressfaktor. Ikväll ska jag försöka undvika det. Men ack så svårt det är att bryta dåliga vanor. Hursomhelst apropå mina två senaste dagar har jag bara varit hemma p g a en överväldigande utmattning och stundtals ångest men trots detta har jag njutit av mitt liv och det måste ju ändå klassas som ett stort framsteg. Bara för några veckor sedan kunde jag inte lyssna på musik och nu gör jag det dagligen. Dock inte klassisk musik då den typen av musik triggar igång väldigt många känslor inom mig. Det är lite sorgligt,  jag hoppas komma över detta en vacker dag för jag älskar verkligen klassisk musik. Men kanske är det också en utveckling i min musiksmak som gör att jag dras alltmer till andlig musikkonst såsom Deva Premal.

I alla fall är det underbart att få ha sådana där dagar då man bara njuter av att få leva. Fixa och dona i hemmet och dricka en kopp te. Småsaker för de flesta men för mig med PTSD är detta jättestort!! Saker som en lukt eller en sång kan trigga igång PTSD. En dag köpte jag en bulle utan att vid köpet ha upptäckt att den innehöll spiskummin. När jag väl var hemma igen och tog den första tuggan triggade det igång ett jättestarkt obehag och jag spottade genast ut brödbiten. Min styvfar bakade nämligen alltid bröd med spiskummin.

PTSD är inget att skämmas över. Jag är inte svag som en fd vän för flera år sedan ansåg mig vara. Man är inte svag om man överlevt tio års sexterror. Psykologen på Incest-centret jag gick på i 20-års åldern sade att det jag och de andra i gruppterapin hade varit med om kunde jämföras med den terror nazisterna utsatte fångarna för i koncentrationslägren under Andra Världskriget. Jag vet inte om jag kan hålla med om den jämförelsen men forskarna har sett att det trauma och stresspåslag hos folk som flyr från krig är lika stor hos barn som blir våldtagna. Denna tortyr av att vara maktlös och inte kunna försvara sig mot förövaren är förödande. Samma stresspåslag finns hos föräldrar med NPF-barn. Så jag har en dubbeluppsättning av stress – varför snåla? Sarkasm, alltså! PTSD är INTE vem jag är utan snarare VAD jag har varit med om som barn. PTSD visar att jag är en ÖVERLEVARE annars hade jag inte befunnit mig i livet.

Min sömn har aldrig fungerat. Varken under min barndom eller nu. Jag vaknar ofta flera gånger under natten, tar lugnade för att “lättare” kunna somna vilket ändå inte är så enkelt, vaknar också ofta tidigare än vad jag hade önskat, och när jag sover någorlunda sammanhängande drömmer jag ofta mardrömmar. Ja, inte alltid men ganska ofta. Ikväll ska jag som sagt var försöka undvika media på nätet och istället lyssna på meditationsmusik. Tror att alla hemskheter som står i media är enorma triggers för mig och orsakar mardrömmarna.

De senaste tre morgnarna har jag börjat med att sitta ute på min balkong och mediterat i ca 20 minuter till Deva Premals musik. Underbar start på dagen! Rena rama musikterapin.

Önskar er en strålande fredag! Shoppa inte för mycket nu på Black Friday, hihi!

Kram

Sabina

Posted in Andlig och inre läkning, Det inre trygga rummet., Incest, Inre och andlig läkning, Maktlöshet och sorg, Musikterapi, Posttraumatisk stress syndrom, PTSD | Tagged , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Vilket hyckleri.

Hejsan!

Jag kan inte annat än bli smått illamående av hyckleriet när jag läser i Aftonbladet och Expressen att den ena efter den andra kulturpersonligheten tas ifrån sina uppdrag med omedelbar verkan UTAN att ha blivit rättsligt prövade i domstolar. Missförstå mig inte, jag tycker självklart att det är bra att sexuella trakasserier tas upp på dagordningen av media men nu döms alla förövare av “svenska folket” och de får “sina huvuden avhuggna av en nutida giljotin”  på sociala medier.

Vad menar jag då med att detta är ett hyckleri?

JO, MIN STYVFAR BLEV ANMÄLD OCH DÖMD TILL FÄNGELSE AV BÅDE TINGSRÄTTEN OCH HOVRÄTTEN – EFTER AVTJÄNAT FÄNGELSESTRAFF FICK HAN TILLBAKA SITT JOBB SOM BUSSCHAUFFÖR PÅ MALMÖ LOKALTRAFIK!!!!! Här var det minsann INTE tal om att pedofilen skulle avskedas. Nä, Malmö Lokaltrafik tyckte tvärtom att Monstret hade betalat av sin skuld och välkomnades med öppna armar.

Hur fan kan det få gå till på det här viset? Att vanliga medborgare får behålla sina anställningar TROTS en dom i rätten men kändisar blir sparkade UTAN att ens blivit dömda i en rättegång. Hyckleriet består i att man gör skillnad på folk och folk bara för att framstå som exemplariska.

Detta hyckleri står mig upp i halsen!

Kram

Sabina

Posted in Incest, Posttraumatisk stress syndrom, Utsatthet | Tagged , , , , | Leave a comment

Jag behöver inte ha svar på allt.

Hej!

Igår träffade jag min psykolog och jag visade henne foton på min styvfar där han står med en halvnaken kvinna på scenen och håller handen mellan benen på henne. Nä, det är ingen strippklubb utan på en scen någonstans i Centraleuropa. På ett annat foto håller Monstret handen nästan på kvinnans könsorgan och håller sin mun i närheten och under fotot på sitt FB-inlägg har han skrivit “Såhär spelar jag munspel!”. Just den här avskyvärda bilden med den osmakliga texten har fått en hel del likes, hjärtan och skrattande emojis. Min psykolog reagerade med stark avsky på bilderna jag visade henne. Hon fick också se fotot där min styvfar signerar sin bok “Stulna barn/Stulen barndom”. Han vågar inte publicera vare sin bok eller cd här i Sverige. Det säger ganska mycket om att han är medveten om att han har handlat fel eller i alla fall inte vill riskera väcka ramaskri bland hans offer här i Sverige. Pedofilen är sällan i Malmö, utan tillbringar sin tid mestadels i sitt hemland i Centraleuropa där han uppträder med sin musik och säljer sin cd och bok på sina konserter. Det var uppenbart för både min psykolog och mig vad boken handlar om – bara titeln självt avslöjar innehållet. Jag är väldigt tacksam över att jag lyckades rädda mina två yngsta syskon från denna sadistiska pedofil. De “stulna barnen” är nämligen syskonen jag lyckades rädda från honom. Efter att han hade avtjänat sitt fängelsestraff fick jag gå upp i familjerätten och vittna igen. Allt umgänge med barnen togs tack och lov ifrån honom.

Jag berättade för min psykolog hur jag tyvärr har fallit tillbaka i mitt hetsätande och överätande sedan jag upptäckte att min styvfar har gett ut en bok och cd som går i samma tema – “kriterium på sanningar”. Vems sanningar?  Det är ett sådant slag i ansiktet på mig. Den värsta hånet någonsin! Känns som om marken öppnades under mina fötter och jag föll ner i matmissbruket återigen, för femtioelfte gången det här året. Min psykolog gav mig uppmaningen att istället för att hetsäta så att min mage värker av smärta så kan jag skriva ner alla mörka känslor, eller teckna eller måla. Sedan kan jag ta med mig blocket till henne och så kan jag i en trygg miljö gå igenom mina upplevelser och känslostormar med henne. Låter ju jätteenkelt, men det är det naturligtvis inte. Om det vore lätt hade jag ju gjort det för länge sedan. Jag har två tomma A4-block hemma som jag kan använda till dagbok och ta med mig dem till terapin.  Nästa måndag startar vi med EMDR.

Enligt min psykolog behöver jag inte få svar på alla mina frågor som upptar den största delen av min hjärnaktivitet under dygnets vakna timmar,  för att kunna må bra. Men jag har alltid varit en person som ifrågasätter – en skeptiker och andligt sökande person. Redan i tidig 20- års ålder ville jag förstå mig på livet och universum. Önskade redan då att jag vore en mer enkel människa som “alla andra” som är fullt tillfredsställda med att “bara” jobba, festa och träna typ men som inte har en endaste tanke på existentiella spörsmål. Det är svårt för mig att acceptera att jag inte kommer få svar på alla mina frågor. Jag vill ju förstå hur saker och ting hänger ihop. Men en fråga har jag ju på ett sätt fått svar på. Min styvfar har INTE förändrats ur den synvinkeln att han nu är en godhjärtad människa som förkastar alla vidriga sexuella övergrepp han utsatte mig och andra barn för. Det faktum att han INTE vågar ge ut sin bok och cd på svenska säger en hel del. Han är i allra högsta grad medveten om vilka grova övergrepp han har begått och är därför väldigt  mån om att alla hans “fredliga och andliga yttre attribut” som han bär i sin klädes utstyrsel ska “be”visa för folk vilken god medmänniska han är.

Min psykolog påminde mig igår om att jag redan faktiskt har vunnit mot min styvfar för jag anmälde honom och genomled båda rättegångarna i Tingsrätten och Hovrätten och den sadistiska pedofilen blev dömd till fängelse. Det är väldigt sällan pedofiler och våldtäktsmän blir dömda och får fängelsestraff. Jag har med andra ord redan fått upprättelse!! Min styvfar sade alltid till mig när jag var liten att INGEN skulle någonsin tro mig om jag berättade om vad han utsatte mig för. Men tji fick han, det svinet! Min styvfar kom ut som en fri man från fängelset 1995 men jag sitter fortfarande kvar fastkedjad i den mörkaste fängelsehåla man kan föreställa sig. Vem håller mig fastkedjad? Jo, jag själv!

Min uppgift under veckorna mellan terapisessionerna blir att utöva mer mindfulness, öka känslan av närvaro i nuet, skratta varje dag (Mia & Klara på SVT Play underlättar), umgås mer med mina vänner, och träffa min särbo oftare. Min dotter och våra katter här hemma skänker mig många skratt och mycket kärlek. Just idag mår jag bra.

Måste bara nämna att igår på väg till Psykiatrin såg jag en skata sätta sig på ett staket som jag cyklade förbi, på tal om skatans budskap ur Solögas – Djurens språk som jag fick till mig och berättade om i mitt förra blogginlägg. Så häftigt, va?!

Ha en fortsatt fin eftermiddag!

Kram

Sabina

Posted in Ätstörningar, Ögonrörelseterapi, BED - Hetsätning/överätning, Incest, Inre och andlig läkning, Posttraumatisk stress syndrom | Tagged , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Vänskapens läkande band.

Hejsan!

I helgen hade jag glädjen att få träffa tre mycket goda vänner till mig som hjälpte mig att sortera mina känslor och sinnesintryck. På lördagen mådde jag verkligen inte bra. Två dagar hade förflutit utan att jag hade gjort min morgonceremoni med meditation, bön och chakrarening. Utan denna morgonrutin blir jag liksom invaderad av mina egna inre demoner i form av det förflutna och konflikter som pågår i nutid. Hjärnan går på högvarv och den ena negativa tanken avlöser den andra vilket i sin tur påverkar mitt sinnestillstånd med resultatet att jag sjunker alltmer ner i djupet. I lördagskväll skulle mina underbara själsbröder Ted och Peter med familj och jag agera testpanel och äta vegetariska burgare som ännu inte kommit ut på marknaden. När vi stod vid spisen öppnade jag upp mig och tårarna rann nerför mina kinder. Jag orkade inte spela glad. Det är så förlösande och läkande att få umgås med vänner och få känna deras kärlek, stöd, omtanke och uppmuntran. Ju längre kvällen framskred desto bättre mådde jag. Plötsligt kom Teds mamma in i köket med en vacker nyckelpiga. Jag förstod genast att det var ett budskap från änglarna. Nyckelpigans budskap är : “Du är innerligt älskad för den du är!”. Mina vänner är liksom jag väldigt intresserade av andlighet, spiritualitet och personlig utveckling. Med dem kan jag vara mig själv utan att bli idiotförklarad. Den stora diskussionen rörde sig kring vår personliga tro på att vi kommer ner hit till jorden för att lära oss livsläxor. Vad jag inte kunde förstå var hur det i hela fridens namn kunde vara ok för änglarna att min styvfar får ge ut en bok där han målar upp en bild av sig själv som ett offer när det i själva verket är HAN som är FÖRÖVAREN. Hur tänker min styvfars andliga guider där egentligen? Denna fråga lämnade mig inte och liksom andra andligt sinnade människor var jag nu skeptisk och ifrågasatte min personliga tro. Vilket är något positivt får jag tillägga! Även om man kan falla ner i en existentiell livskris. Nu föll jag inte ner i någon djup kris men jag blev rejält omskakad. För mig är det livsnödvändigt att ha en personlig tro. Att ha en högre makt att luta mig mot. Änglarna hjälper mig så mycket i min vardag och utan dem hade jag inte orkat ta mig igenom min terapi. Lördagskvällen avslutades med många stärkande kramar.

Dagen därpå träffade jag min nära vän Anki och visade henne foton på min styvfar liksom jag gjort kvällen innan för mina andra vänner. Vi diskuterade samma spörsmål. Min styvfar verkar vara väldigt mån om sina yttre attribut, han bär bohemiska kläder, har flera halsband på sig bl a ett kors, ett Peace-märke, och pärlor, scarf och målar sig i ansiktet. Han är mån med att utge sig för att vara en ytterst god medmänniska och blir därmed också mycket uppskattad av många. Har han förändrats eller är det bara en show? Har han dåligt samvete eller någon som helst insikt i vilka grymheter han utsatte mig för under 10 år? Och de andra barnen som också föll offer för hans sadism. Är han en renodlad psykopat? Och varför tillåter då Universum att denna grymma individ får publicera en bok fylld med lögner?

Under samtalen med mina vänner fick jag svaret till mig. Världen är orättvis men min livsläxa är att känna inre frid trots att Pedofilen röner framgångar med sin musik och bok – den ultimata livslärdomen som i nuläget kan kännas rätt hånfull minst sagt. Men jag förstår konceptet. Jag förstår nu varför det är möjligt att änglarna tillåter min styvfars ränksmideri. Min läxa är att må bra och vara fokuserad på nutiden så mycket som möjligt under denna läkningsprocess. Den dag jag är läkt från PTSD (vilket jag rent själsligt redan är) kommer jag kunna känna inre frid oavsett vad min styvfar hittar på eller vad som sker runt omkring mig.

Det är så givande att föra dessa samtal med mina vänner. Ett givande och tagande. Vi diskuterade även NÄR jag ska byta förnamn och efternamn eftersom min nya identitet inte rimmar bra med mina nuvarande namn. Jag vill ha ett namn som varken Pedofilen eller min dotters biologiska pappa har tagit i sin mun. När min dotter fyller 18 år är jag äntligen fri från mitt ex. Mina vänner och jag diskuterade fram och tillbaka om vilken tidpunkt som är den rätta för namnbytet. Jag har redan fått till mig namnen och kan identifiera mig med dem. Men ska jag vänta att byta namn till min terapi är färdig och vid en namngivningsceremoni få namnen som ett diplom? En morot till att målmedvetet ta mig igenom terapin vecka för vecka. Eller ska jag under denna personliga transformation byta namn vilket kommer hjälpa mig att vidta ytterligare åtgärder i rätt riktning och därmed lättare kunna kapa banden till det förflutna? En skapelseprocess på flera olika plan. Det finns fördelar med båda alternativen.

Den första person som fick reda på mina nya namn var min särbo. Till min lättnad och glädje förstod han mig fullkomligen varför det är viktigt för mig att byta namn.

Idag mår jag bra. Startade morgonen med en lång bön, healing, chakrarening och meditation. Satt ute på min balkong och njöt av den kalla friska luften, som lagt ett vitt tunt flor på gräsmattan, medan jag drack en god varm kopp te. Kände ett inre lugn och djup tacksamhet. Under min meditation kom ordet Skata till mig och i Solögas – Djurens språk fann jag Skatans budskap:

“Du har förmåga att skapa skönhet överallt just genom att du älskar det vackra. Min gåva till dig är att skapa skönhet i din värld. Du skapar skönhet genom att först känna kärlek – eftersom skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet kommer infinna sig i ditt liv igen. Med andra ord, har du något du oroar dig över och skatan kommer i din väg, släpp din oro, skönhet kommer infinna sig. Ditt problem löser sig!”

Alldeles strax ska jag iväg till min psykolog. Känner mig duktig att jag regelbundet går i Ögonrörelseterapi nu. Vecka ut och vecka in.

Önskar er alla en strålande måndag!

Kram

Sabina

Posted in Andlig och inre läkning, Änglarna hjälper, Ögonrörelseterapi, Bön., Incest, Inre och andlig läkning, Personlig, andlig och medial utveckling., Posttraumatisk stress syndrom, Solöga - Djurens Språk, Tro och tillit, Vänskap och tacksamhet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Ibland har jag mina tvivel.

Hejsan!

De senaste två dagarna har jag “bara varit” så att säga. Skulle ha ringt två samtal till FK igår men ångesten gjorde mig handlingsförlamad. Och när jag inte fixar att uträtta jobbiga ärenden som dränerar mig på energi, ökar min ångest ännu mer och det blir en ond cirkel. Varje kväll är jag beslutsam “Imorgon ska jag…” och sedan vaknar jag morgonen därpå och då är det inte ofta jag känner “Jippii, nu ska jag ringa några samtal”. Så går förmiddagen, det blir lunch som övergår till eftermiddag och kväll. Igår kväll kunde jag varken styra min ångest eller tankar, var väldigt uppjagad och stressad, scrollade på Aftonbladet, Expressen och FB som en idiot medan jag samtidigt tittade på tv-program. Ju sämre jag mår desto mer scrollning på negativ media. Jag gick in på min styvfars FB. Varför gör jag så? Utsätter mig för detta känslomässiga lidande? I alla fall så läste jag en kommentar som löd typ “Du har så rätt i att man ska vara snäll. Du är en fantastisk människa och jag hoppas vi får behålla dig länge här på jorden. Du har varit med om så mycket…” där någonstans blev jag akut illamående och ilskan och frustrationen bubblade inom mig som en läskedryck som skakats och i vilken minut som helst kommer att explodera av all kolsyra. Där och då får jag mina tvivel. Jag kan ifrågasätta hela den här grejen med att vara en människa överhuvudtaget. I synnerhet extra svårsmält är det för mig att förstå hur en PEDOFIL får röna så stora framgångar med sin musik men ännu värre att han har skrivit en bok där han utmålar sig själv som ett offer. Så jag blir alltså våldtagen, utsatt för sadism i över 10 år som barn – och HAN skriver en bok om att han är oskyldigt dömd och får allas sympatier, ja ifrån hans fans, vänner och släkt. Hur fan kan det få gå till på det sättet?

Det är en sak att han är en framgångsrik musiker och sångare men att han tjänar pengar på mitt lidande blir bara för mycket. Jag är så arg över dessa orättvisor. Och då ifrågasätter jag naturligtvis hur det ens är möjligt att detta får ske ur ett större och andligt perspektiv. Jag försöker vara klok och förstående men jag misslyckas med att vara positiv. Det är ett direkt HÅN mot mig att min styvfar tar på sig rollen som “Nelson Mandela” när både han och jag vet vilken sadist han är. Min största rädsla är som jag tidigare nämnt att jag en dag kommer få se stora rubriker i Expressen där han påstår sig ha varit utsatt för en häxjakt och återigen förnekar sina övergrepp. Nu förnekar ju Martin Timell ALLA anklagelser som riktats åt honom. Jag visste det! Det är bara en tidsfråga så kommer vi dag ut och dag in får läsa om en massa stackars oskyldiga våldtäktsmän och min styvfar kommer säkert inte kunna motstå frestelsen att stämma in i den klagosången.

Det är svårt att leva med PTSD. Jag har det ju så bra i mitt liv idag så varför mår jag så dåligt? Kommer lidandet någonsin att upphöra?

Kram

Sabina

 

Posted in Incest, Maktlöshet och sorg, Posttraumatisk stress syndrom, Utmattning, Utsatthet, Vardagen | Tagged , , , , , , , , , , , , | Leave a comment